En dörr stängs, men andra öppnas.
Har inte skrivit på ett tag, har väl kanske inte riktigt orkat. Vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på allt. Det är mycket som hänt, men det är dags att släppa det nu. Helt. Det finns ingenting kvar att hämta, har tagit alla mina grejer från förrådet och det känns.. skönt. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, att ens gå i närheten av huset. Men det var faktiskt en lättnad.. Jag har slösat så mycket energi på att vara arg och ledsen, att jag inte orkar längre. Vad är det för mening? Det ändrar ju ingenting. Så just idag är jag varken glad, varken ledsen. Jag är väl.. likgiltig, men det känns faktiskt okej..
Danmarksresan blev kanon! Underbart sällskap, vin, mat och kvällar. Tack Angelica och Gordon! <3 Men en sak märkte jag, att oavsett hur långt bort jag var så blev inte tankarna mindre, och det gjorde inte mindre ont bara för att jag var i Danmark. Man kan inte fly, även om jag gärna ville tro det.
Men idag har solen tittat fram lite då och då mellan molnen, och jag har sugit åt mig all värme och ljus jag kunnat. Jag längtar verkligen till sommaren och till "ljusare tider".
Men utan min familj, vad hade jag vart om jag inte hade min helt underbara familj? Helt ärligt så vet jag inte, jag älskar er så otroligt mycket och jag hade inte klarat det utan ert stöd. När jag känner att jag faller så är ni väggen jag kan luta mig mot i alla lägen.. Ni är min klippa!
Over and out /B
