Bella och livet

Liten vill verka stor..

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va

Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va

Jag kör på repeat, repeat.

Varför saknar jag dig så mycket? Bilden av att du ligger där på madrassen i vardagsrummet och gråter hysteriskt, bönfaller mig att inte gå, att inte lämna dig.. Varför får jag inte bort den bilden? Varför gråter jag så fort den ploppar upp i huvudet? Hur kunde jag vara så kall? Hur kunde jag bara... gå? Är det nu som jag reagerar så som jag borde ha reagerat då..? Det är så mycket jag inte fått säga, så mycket jag stängt inom mig. Jag vet att du har gått vidare, men det har inte jag. Jag vill bara ha två sekunder med dig, vara nära dig och låtsas som om allt var som förut..  Jag kommer aldrig kunna gå tillbaka, och det brister i mig så fort det faktumet slår mig. Jag vill så gärna gå tillbaka till den tiden då vi var oslagbara, jag vill sitta bakom dig på Pillans moppe igen.. Jag hatar det här, jag hatar det verkligen. Så mycket "tänk om..".. Tänk om jag kunde ha gjort annorlunda?

Jag vill flytta nu, jag kanske flyr då men det skiter jag i. Alla chanser för mig att gå vidare är omöjliga i den här staden, allt påminner om dig. Jag sitter i ett hus bredvid din lägenhet, det går inte. Jag är bara så jäkla rädd, kommer jag någonsin ha den där kontakten jag hade med dig, med någon annan? Jag vet inte vad som finns kvar inom mig längre, allt är som ett trasigt pussel, så många bitar passar inte ihop, och vissa är helt enkelt bara.. borta. Ibland kan jag känna mig stark, iaf tillräckligt för att acceptera det här. Och sen är det som om luften går ur mig och jag blir så otroligt liten och rädd.. Jag måste försöka lappa ihop mitt liv.

Idag fyller världens bästa Angelica år, grattis min underbara vän <3 Önskar dig verkligen allt det bästa i livet, du är värd hela världen.  



Kommer du ihåg den här dagen..? Älskar den här bilden, om du någonsin tvivlar på vad du betyder för mig så kan du titta på den här bilden och se hur jag tittar på dig, så tittar jag fortfarande.

Gud, nu fäller jag en tår när jag läser det här. Fina underbara Bella. Det gör så ont i mig att du mår så här, men du får vara liten och rädd för vi finns runt om dig för att försöka stötta upp dig. Men tänk inte om, även om det är svårt, för allting har en mening och skulle du verkligen kunna lita på honom igen efter allt? Jag saknar också, tänk att tiden gått så fort men ändå långsamt? Jag önskar jag kunde göra något men vet inte vad.. Jag är ledig 22-25 augusti, göra något då?

Ja, det lustiga är att allt är verkligen som en bergochdalbana, upp och ner, upp och ner. Det finns liksom ingen logik i hur jag mår på något vis. Ena dagen mår jag faktiskt väldigt bra och känner mig nöjd, och sen nästa dag är det bara ett helvete och kliva upp på morgonen. Jag känner mig typ, mosad, av allt som kommit ifatt mig. Tror att jag bara stängt av så länge att det är nu som jag börjat sörja det som hänt.. Ett halvår senare liksom. Lite lustigt va? Men det är det enda logiska jag kan komma på. Stark, svag, stark, svag. Det är inte direkt någon som kan göra något, det är ju jag som mår såhär, och därav jag som måste ta mig igenom det. Men det hjälper och veta att man har underbart folk omkring sig. Och jag vet att jag kommer må bättre, som sagt, allt har bara kommit ikapp mig nu. Håll i, håll om, håll ut. Eller hur säger man? Men jag kommer hem den 23e från Polen, så 24e eller 25 så hittar jag gärna på något :)