Detta ögonblick är ditt liv.



Ett ögonblick ifrån
du kan inte nå det som känns
du greppar tag i luft
när du försöker släcka det som bränns.

Make the past your past..

Fortfarande konstig i kroppen. Vi pratade i 4 ½ timme, inte kunde jag tro att det fanns så mycket att säga.. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Funderar på om det verkligen var så smart av mig och svara? Mycket kom tillbaka, och jag som hade kommit så långt. Stäng av och tänk inte på det, som Emelie säger. "Om en vecka är detta historia". Jag vet inte vad. Det känns som om något måste komma ut men jag vet inte vad. Kanske ska pröva och skrika? Men kanske inte så smart och skrämma livet ur dom nya grannarna det första jag gör.. Jag vågar inte riktigt känna efter. Men du satte mig i gungning, och jag börjar må illa. Mitt liv är här nere nu. Och jag är så glad att jag är här och inte där. Kanske kan vi i framtiden mötas i mitten, och uppskatta alla minnen och tiden vi fick med varandra. 





Du är förlåten.

The rock and the tide.

Grymt längesen jag skrev något.. Men jag har väl inte kännt att jag behövt, har haft full rulle konstant kan man säga. Men nu efter cirka 1 månad så känns det som att jag äntligen börjar landa.. Helsingborg är underbart, så trevligt folk! (men också väldigt konstigt folk här på söder). Och det är nu som jag börjat komma till ro som jag börjat fundera på vad fasen jag ska göra med mitt liv. Åt vilken riktning ska jag ta? Jobb eller plugg? Det är skönt att jag har Pizza plus vid sidan av medans jag klurar.. Lägenheten börjar bli riktigt fin också, vi är så nöjda! :) och det är så skönt med ett eget rum, en egen säng, och en egen "walkincloset" :p (var tvungen och skriva det) ^^ Längtar tills allt är helt klart och man kan börja bjuda hem folk!

Men jag blir inte klok på mig själv.. Ända sen N hörde av sig förra veckan har jag gått och varit så frånvarande, ofokuserad och tom i huvudet. Och grejen är ju att jag tänker ju inte något sådär supersmart när jag fastnar med blicken ut genom fönstret utan det är bara helt.. tomt. Som ett stort luftrum. Sen vaknar jag till när någon kund kommer eller när Masha säger åt mig och sluta dagdrömma.. Om det ändå var det jag gjorde! Men tror nog bara att jag blev väldigt chockad, han kan fortfarande påverka mig, jag skulle ljuga om jag sa annat. Men han var en så stor del av mitt liv, under en rätt lång tid. Jag är bara mänsklig.

Har gjort av med så mycket pengar också, ångest! Fast jag la dom på bra grejer. Det tröstar! Men något annat jag absolut inte längtar till är ännu en lång, iskall vinter.. Känner redan hur nedstämdheten trycker sig in i samband med att solen försvinner mer och mer.. Däremot längtar jag tills Fredrik kommer ner nästa vecka.. Tycker väldigt mycket om den här killen! Och mer säger jag inte, för mer vet jag inte. Vi får helt enkelt se vart det leder :)  

Snart ska man iväg och jobba, men vill helst krypa ner under täcket och gå i ide tills vintern och allt mörker är över.. Det är sjukt, jag jobbar bara 19 timmar i veckan, men jag har inte ens motivation till det heller.. NÄ! Nu får du skärpa dig Bella!! Det blir vad man gör det till.

/B


RSS 2.0